Himmel och pannkaka

Nu känner jag mig åter sådär kulturklämd. Som finlandssvensk borde jag hävda min rätt i samhället och t.ex. kräva att få service på svenska i affärer och få arbetsavtal och andra viktiga papper på svenska samt att bli tilltalad så att jag förstår vad man vill mig. Å andra sidan behöver jag höra och läsa finska kontinuerligt för att kunna lära mig språket. Oftast håller jag mig nog till det förstnämnda, men det slog mig att jag kanske måste sluta kräva allt på svenska om jag nånsin ska lära mig finska.

Jag läste en kolumn i Vasabladet idag om finlandssvenskhet. En tjej skriver att många unga finlandssvenskar upplever att de är otillräckliga p.g.a. sina dåliga kunskaper i finska. Inte nog tillräckliga för att bo i Finland. Själv har jag kanske inte känt mig otillräcklig, snarare utanför och odelaktig i både den svenska och finska kulturen. Klämd i mitten alltså. Men ändå med stortån i den svenska dörrspringan. Det tycks också som att den finlandssvenska kulturen inte kommer till en, man måste själv hitta små bitar i taget av den och bygga sig en kulturtillhörighet. Vissa gör det enkelt (kanske) och flyttar till Sverige och antar den svenska kulturen, andra vågar ta sig an finskan och en del stackars krakar, som jag, förblir mittemellan nånstans. Bygger upp nån sorts finlandssvensk identitet m.h.a. Mumin, Mark Levengood, Sås & Kopp, Ollis, dialekten och nån diffus, men stark stolthet man ärvt av sina finlandssvenska förfäder.

Hm. Får jag det att låta som att det är synd om oss finlandssvenska stackare?? Så är inte fallet iallafall! Kanske jag borde behandla alla positiva saker med att vara finlandssvensk någon vacker dag. Nån dag när jag inte känner mig så klämd.

Jag är inte fördomsfull, det är bara det att jag gillar finlandssvenskar...

Vi finlandssvenskar är i kläm överallt. Svenskarna pratar för mycket och finnarna för lite. Jag säger inte att jag inte trivs med svenskar/ finnar, för det gör jag oftast. Men stundvis känns det av väldigt mycket att man är från olika kulturer.

De senaste dagarna har jag språkbadat på en gård i finnskogen tillsammans med elva helfinska och två halvfinska arbetskollegor. En hel massa finska har strömmat in i öronen, varav det mesta gick ut otolkat genom det andra örat meddetsamma. Jag har tänkt på alla stackars utbyteselever som korsat min skolväg och verkligen känt hur de haft det. Så fysiskt tungt det är att kommunicera på ett annat språk! Jag snappade upp ord här och var och drog slutsatser vad det talades om utifrån de enstaka orden och reaktioner, gester och ansiktsuttryck. Ganska roligt egentligen. Iallafall tills man råkar skratta på fel ställe eller återkopplar med ett ja-a, fast man egentligen borde ha sagt nä-ä eller inget alls. Man märker hur mycket allt annat utöver själva språket betyder.

Många finsktalande har en tendens att avtona ljud och pratar om pisnes (business), pätmän (Batman) och Mampa (Mamba, ett finskt band). Bland annat. Kristina är tydligen lättare för vissa att uttala Ristina. Höp höp ropades högt innan vi intog vår brinnade shot.

På nåt sätt uppfattar jag finska som ett hårt och gällt språk jämfört med svenska... Jag tror det tar ett tag innan jag lär mig tycka om och uppskatta finska och finsk kultur...

Joo kyllä nyt mä on alkanut tehdä työtä tässa ihanassa kaupungissa länsi-Suomessa.. Paljon uutta jotta täytyy oppia, tärkein on ehkä tämä rakas, rakas, rakas kieli suomea...

Nån gång ska jag väl lära mig finska, så varför inte nu då? Jag borde verkligen passa på och öppna munnen och släppa ut alla finska grodor som suttit och tryckt där så många år. Finska och svenska blandas hejvilt på jobbet; hälften är tvåspråkiga, en är finskspråkig och jag (finlands-)svenskspråkig. Alla pratar på sitt språk eller på det språk den de talar med pratar. Jag förstår ofta finska riktigt bra, men att själv prata är värre.. så löjlig jag är egentligen! ...komsi, komsi grodorna...

Nån som har lite extra cash över? Glöm fonder eller aktier, investera i detta istället.

På fredag tänkte jag uppleva lite brännbollsyra för första gången här i Umeå! Har befunnit mig här i 4 år nu, men alltid av nån orsak inte varit närvarande vid det här hotta studentevenemanget. Jag ska t.o.m. spela! -om jag blir inbytt dvs., jag är inte direkt nån brännbollsmästare. Jag ska spela i Muminfamiljen med Finlandssvenska Nationen. Jodå, såklart att vi är utklädda!

Försöker läsa in mig på reglerna lite och passade samtidigt på att bläddra genom laglistan. Uppfinningsrikedomen flödar... vad sägs om Sär skrivarna, Kalix bygg och plåt, Burn, baby burn eller De brända bollarna.. haha!

Mera senare, förhoppningsvis lite bilder också!
___________________________________________________________________________________

Vem skojar...

 

...och skrattar...



...bland små hattifnattar...



.. jo Muuuumiiin!




Checka också VK, bildspelet från yran.

(märker att bilderna försvinner vartefter här i inläggen i bloggen... så you better read it while it´s fresh)

Nyss hemkommen från krogen i Vasa. Satt på förfesten som bara blev mer spännande och mer spännande.. och till sist: FInland vinner ESC!! Helt ofattbart!! Jag fattar det inte ännu heller.. Vi sjöng nationalsången och skålade i finsk sprit... På krogen intog vi scenen och sjöng nationalsången under tystnad! Underbart! Hard rock halleluja! We are the winners, of eurovision!! äntligen, efter 40 års väntan!! Ska lägga in bilder på vår kväll här på bloggen på måndag.. om jag kommer till mina fulla sinnens rätt dvs. DETTA är stort!!!!
_________________________________________________________________________________

Jajjemen, det var och är verkligen stort! Lördagskvällen var helt perfekt! Tyvärr fick jag nog det bekräftat igen. Wild and crazy. Jaja. M på klassen sa att hon helt enkelt slutat ha ångest, och det låter som nåt jag borde bestämma mig för också. Så wild är jag väl ändå inte, så att jag behöver gå o ha ångest över en kväll åratal efter (så är det faktiskt ibland). Oftast är jag ganska harmlöst wild, sysslar t.ex. inte med singelaktiviteter eller dylikt. På lördagen bjöd jag (vi) på rätt harmlösa saker. Som t.ex. framförande av Skiddansen inkl. benböj på scen. Jag fick höra att jag t.o.m. gjort ett solo (jag trodde gänget fanns bakom mig, men tydligen icke).  Här är en illustration av skiddansen by A & A när vi genrepade på förfesten:














A och jag tog en karaoketripp från förfesten till Koti, en purfinsk gammal inrökt pub, där få svensktalande nånsin sätter sina fötter. Fördetmesta besöks Koti bara av finska stammisgubbar 50år+ (det är iaf vår bild av Koti). Där sjöng vi Tommy tycker om mig mittemellan Mumbasa och Rakkaus on lumivalkoinen (traditionella finska karaokelåtar). Mkt passande.

Sedan tillbaks till förfesten där vi hejade Lordi till segern! Vilket drag det var i lägenheten, vilken fest... Vi fylldes av nationalkänslor och gick småningom ut där vi sjöng Finlands nationalsång på scenen under tystnad (det kändes mkt, mkt viktigt då):


Vi gjorde även lite mer diskreta framföranden i puben. Kolla fingerfattningen, inte alltför ofta man ser mig tillsammans med den:


(L är lika glad fast hon tecknar häst på teckenspråk)

Kvällen slutade med att jag gick via Mäcken (McD) och hämtade varsin BigMac åt mig och D. Men D ville inte ha sin BigMac så jag åt upp båda själv. Vaknade vrålhungrig på söndag. Lyckas verkligen förvåna mig själv ibland.

Den bästa kvällen på väldigt länge iallafall.

Igår var första gången jag besökte biblioteket i Vasa. Nästan lite pinsamt att erkänna, men så är det. Jag visste överhuvutaget inte var biblioteket fanns, så jag var tvungen att ringa en av mina trogna kamrater som inte skrattar åt mina usla kulturerfarenheter. Jag visste faktist inte ens var Hanken fanns när hon skulle förklara.. men nu vet jag både var biblan (eller bibban som man mer finlandssvenskt kan uttrycka det) och Hanken finns i Vasa.

Stelt, strikt med nygammal finsk inredning.. det såg finsk-designat ut i gammal tappning, men ändå ganska fräscht. Inte sådär hemtrevligt som man kan uppleva vissa (svenska) bibliotek. Några stela utskrifter med info om nybörjarkurser i internetanvändning låg på borden. Svarta raka rader, inga kursiviteter eller skojsigheter. Pappershögen matchade resten av huset och smälte in obemärkt som en del av inredningen. Bibliotekarien svarar på haltande svenska. Jag tänkte Ryssland. Grått, rakt och stort. Jag fick iallafall mitt lilla ärende uträttat och sökte mig sedan till Posten. Där i kassan stod raka motsatsen till de halvryska bibliotekarierna. Ung, finlandssvensk, trevlig tjej! Hon såg tydligen att jag kikade på några Mumin-vykort och började genast berätta att man får en cd med nya Muminlåtar när man köper vykortet. Det finns t.o.m. karaokeversioner av Muminlåtarna på cd:n. Det tycker jag är coolt - och antiryskt. Två språk, två kulturer - på två minuter.

Jag har lyssnat på p3 lite nu och då på sistone och hörde finlandssvenska Pati Hansén som programledare! Han har bl.a. jobbat på finlandssvenska radiokanalen radio X3M.. Tydligen kör han Morgonpasset i p3 vissa dagar nu (fredag-söndag). Jättekul!! Ännu "roligare" var att han numera heter Patti istället för Pati (som man uttalar i Finland, med kort t..).. t.o.m. han själv uttalade sitt namn som Patti - haha!! På p3`s hemsida presenteras han också som Patti Hansén. Det kan faktist va ganska svårt ibland att INTE påverkas av dialekten runt omkring en... Det är kul att se hur man ändrar ord och uttal så att de passar andra språk och dialekter bättre, så att orden "sitter bättre i munnen".. Smeknamnet Danne blir ofta Dani i Finland (fast det är kanske mer på finaskt håll) och hela namnet Daniel blir Taneli. Jaja.. hursomhelst är det så kul att lyssna på finlandssvenska i p3 så jag förlåter Pati.. han får kalla sig Patti om han vill.

Jag skulle gissa att Pati kommer från mellersta Österbotten, från någon av kommunerna utanför Vasa, utifrån dialketen.. Lyssna och lär!

Seriestart: Användbara finlandssvenska uttryck

"Vitsi va säkä!" = "vilken tur!"
"Säkä.." = "vilken tur du har!" (lite avundsjuka skymtar..)

Vad är det med dessa u-n? Vad är det för fel på mina u-n och svenskarnas u-n?? Jag förstår inte! Finlandssvenskar från södra Finland anser att Österbottningarnas u-n och svenskarnas u-n är felaktiga/ låter konstiga... Jag tycker tvärtom - u-na i södra Finland låter bara finska (de låter mer öppna, alltså mer som ett o), inte ett dugg finlandssvenska.. I södra och mellersta Österbotten kan man väl säga att de är sådär mellanslutna och åker man upp till norra Österbotten uttalas u-na ännu mer slutna, dvs. lutar mer mot uttalet av ett y. Om nån såg tjejen från Åbo i Svenska Dialektmysterier förra veckan; jag har upplevt den attityden till u-na i Sverige och Österbotten hos en del andra från södra Finland också.. att det är fel sätt att uttala och låter lite fjantigt enligt dem.. hm..

Ledsen att jag återkommer till samma ämne gång på gång. Snart fyra år i Sverige börjar tydligen ta ut sin rätt i form av ett allt större intresse för hemlandet, dialekten, mänskorna... När jag kom hit var jag mer formbar inför kultur och språk och tog emot det med öppnare armar. Nu är gränsen nådd. Nu har jag har blivit nån sorts patriot som drivs av en vilja att framhäva sitt språk, sitt land och alla egenheter därtill. Men patrioten i mig vaknar oftast bara när jag befinner mig på den svenska sida om Kvarken. När jag står på Vasa-sidan kommer jag på mig själv med att sakna Svealandet med butikernas suveräna öppettider (söndagar 9-21) och delikatesser som kräftstjärtar, räksallad och uppsjön av smaksatt mineralvatten. En fot här och en där. Så är det. En framtid i Sverige känns inte helt overklig...

(Detta patriot-syndrom är inte alls ovanligt för övrigt, utan det verkar drabba många finlandssvenska studerande i Umeå tids nog)

Sanningen är väl den att jag egentligen känner mig ganska tudelad. Det finns många fina fördelar med bägge kulturer. Svenskarna har mycket, mycket att lära om Finland och finlandssvenska. Detsamma gäller finlandssvenskarna och den generella uppfattingen om svenskar och Sverige. Var jag än befinner mig tror jag att jag kommer att tala varmt om den andra sidan.

Men det jag egentligen ville komma fram till idag var att jag googlat lite. Många googlar "sitt namn+är", men jag som nykorad patriot väljer ju såklart "Finlandssvenska är" och klickar enter. Here are the results.


Den finlandssvenska damen är i en klass för sig.
Absolut. Finlandsvenska män också. Men kanske på ett annat sätt... hm. En klasskompis tycker sig se nån sorts skillnad i utseende på svenska och finlandssvenska tjejer. Intressant - och trevligt! Jag tolkar det ju såklart till min och alla andra finlandssvenska flickors fördel.. Yttre skillnad på finnar och finlandssvenskar existerar absolut. Absolut.

Ganska många i Sverige vet vad finlandssvenska är.
Jaa de som vi finlandssvenskar har lärt upp iallafall. Ex. kurs IV på logopedprogrammet i Umeå.

Rosa är en ganska stark färg i den finlandssvenska världsbilden.
Eventuellt.... ja.

Finlandssvenska är som en svensk dialekt.
Jaa... okej då.

Den finlandssvenska världen är mycket främmande för mig.
Googla och lär.

Är finlandssvenska ett eget språk?
Mycket svår fråga. Det är väl en variant på svenska med särskilt uttal och typiska ord och uttryck.


Jajja.. morjens!

Mitt minne av råddigogga går långt tillbaks. När min bror och jag var små brukade vi slänga ut allt stort och mjukt vi hittade på golvet, dvs. soffkuddar, ryggstöd till soffan, täcken, mjukisdjur... så det bildades en stor, härlig hög. Sen tog vi sats och sprang och hoppade i högen. Då lekte vi råddigogga. Betydelsen av ordet är ungefär en sorts stökig hopblandning av något eller bara stökigt.

Jag besökte www.svt.se/dialekter häromdagen, sidan som hör samman med tv-programmet Svenska Dialektmysterier. Kul att se vilka dialektord folk skickat in! Jag rekommenderar sidan till den som vill ha lite roligt tidsfördriv. Jag hittade bl.a. det genuina landsbygdsordet för gymnastikskor; gummitossor! Det känns väldigt typiskt och används frekvent... jag har inte fnissat åt ordet förut, men nu var tydligen tiden inne för det, och så fick jag lite varma barndomskänslor från skolgympan o så :). Ett annat ord som hör till samma sematiska kategori är t-paita. Det är väl egentligen direkt från finskan, betyder t-skjorta. Annat kul jag hittade var brassa, som betyder leka, skoja osv. och dynvar, alltså örngott. Jag minns när jag som knatte läste Bamse och såg att man kunde vinna Bamse-örngott. Jag hade ingen aning om vad det var.

Det är ju ett faktum att finlandssvenskan kan låta lite föråldrad i somligas öron, och det är den nog också tidvis. Vi använder t.ex. fortfarande ämbar, med betoning på ä och med kort a. Inga hinkar. En annan icke-språklig grej som tydligen också är (var?)  föråldrad i Finland (Österbotten) är religionsundervisningen i lågstadiet (klass 1-6). Medan jag och min klass i början av 1990-talet i Finland satt och lärde oss apostlarna i Bibeln utantill, fick man tydligen i Sverige lära sig att det finns andra religioner. Och så har ämnet nåt annat namn i Sverige också tror jag, för oss var det kort och gott religion. Jag kan ju bara tala för min egen skola, jag vet inte hur undervisningen lades upp i andra skolor, men så fick vi lära oss. Tänk vilken upplevelse när jag började sjuan och fick veta att det finns hinduism, buddhism och allt möjligt annat spännande... snacka om begränsningar. hm.

Annars börjar det ju närma sig fastlagstisdag ("faslastiisda") och alla sötsnåla vänner vet ju att det betyder fastlagsbullar. Mmm! När vi är inne på det söta goda kan jag informera om att kanelbulle heter örfil på finlandssvenska. Varför, o varför??

Jag visste att jag skulle komma att ta upp detta förr eller senare...

Som finlandssvensk i Sverige får man ju lov att adaptera till rätt mycket - om man så önskar förstås. Det räcker inte bara med att lära sig förstå svenskarna själva. Mellanmjölken kan t.ex. upplevas som en främmande kropp i kyldisken och likaså ens egna ord ens egen mun faktist. Iallafall när blickarna och svaren dröjer efter att du yttrat något eller det börjar rycka i någons mungipa när ett litet fniss vill fram. Ett ord som kan framkalla sådant är t.ex. passligt. INGET verkar vara passligt i Sverige. Snarare lagom eller passande. En incident jag var med om som VERKLIGEN framkallade fniss var detta med batteri-värmeelement. I Finland kan man kalla element som sitter på väggar inomhus för batteri. Så när mitt batteri krånglade ringde jag såklart till fastighetsvärden och sa som det var att det porlar i batteriet och att jag ville att nån skulle komma och släppa ut luft ur det. Personen i andra änden förklarade med skratt i tonen att hon förstod vad jag menade och att det skulle åtgärdas. Jag hade själv ganska roligt åt det oxå när jag kom underfund med vad jag egentligen bett fastighetsvärden om...

Ett svenskt ord som jag måste erkänna att jag gillar är detta med att fika. Det existerar inte alls i svenskfinland. Där talar man hellre om kaffepaus, rast/ paus eller ta en kaffe/ gå på kaffe. Fika inkluderar ju så mycket mer än bara kaffe. Du kan t.ex. äta mandarinen/ smörgåsen du har i väskan eller dricka te. Fika kan innebära rasten i skolan eller en träff på stan med en kompis. Visserligen kan du använda något av de finlandssvenska uttrycken, men det måste ju kännas fel att säga att man ska gå på kaffe om man inte ens dricker kaffe. Sedan när du väl är på cafét och ska fika eller gå på kaffe (fast du inte dricker kaffe), beställ då inte en cokis! Jag har inte tagit upp detta finlandssvenska slang-uttryck för coca-cola med någon svensk, så jag vet inte hur det uppfattas. Det säkraste svenska uttrycket du kan använda när du känner för en cokis är ju cola. Säg hellre cola än coca-cola. Lite omvänd situation blir det genast när man som finlandssvensk ska be om en fralla. Då är det vi finlandssvenskar som står och fnissar lite för oss själva och känner hur dåligt ordet passar i våra munnar.

Sedan detta med nog. Säger man "nog kommer jag" i svensk-Finland betyder det att man kommer. Efter vad jag har förstått betyder "nog kommer jag" i Sverige att man är lite osäker och KANSKE kommer. Jag tror inte jag har greppat detta med nog ännu, jag kan återkomma om jag får nån större klarhet i det.

En annan kanske lite uttjatad grej är användandet av villa och sommarstuga. Jag ska ta upp det för säkerhets skull om någon mot förmodan missat det. När vi i svenskfinland far till villan, far vi till vår sommarstuga. När svensken åker till villan, åker han till sin permanenta bostad. Svenskens sommarstuga är finlandssvenskens villa. Notera även att man i Sverige oftast åker, medan man i Finland far. Fast jag tror att man i Norrland far ganska mycket också. Frågar sedan en svensk dig vad klockan är, svara då att den är tjugo i fem och inte tjugo före fem, så löper kanske samtalet lite lättare. Jag måste även passa på att slå slag för finlandssvenska uttryck som roskis, som betyder skräpkorg ("släng rosken i roskisen") och krapula som är lika med bakfylla.

Ett sista råd till alla finlandssvenskar: När någon gjort något knasigt eller betett sig illa; bit dig i tungan innan du hinner utbrista: "Voi, voi" eller "Oj hu hu!". Uttrycken har liksom inte samma betydelse på denna sida om Kvarken, om ens någon betydelse alls.