Himmel och pannkaka

Västarna har väl hängt i butikerna ett tag nu, men i höst/vinter tyx den äntligen få sitt genombrott. Det finns nämligen en väst för varje tillfälle. Slimmade festvästen i svart kostymtyg. Rockvästen i jeanstyg (som iofs kanske var mer inne i våras). Alldaglig väst i bomulls/polyestergarn, kanske med nån udda skärning. Den lite lösa, tunna och coola västen med några knappar nertill och kanske små fickor. Grovstickad eller finstickad, lång eller kort, tunn och slinkig eller tjock och varm. Simply go väst.

Där stod vi inträngda på torget i publikhavet av barn på axlar, flaggor, mummor och annat löst folk som hade gått ur hus och hem. Hungriga och inte riktigt peppade. Men vad gör man inte för kungen. Vi kände oss tvungna att gå dit och titta på honom. En medborgerlig plikt. Trots att han inte hör till vårt land på något vis så verkar det som att han är bättre än ingen kung alls för oss finlandssvenskar. Han är den som kommer närmast att vara Finlands kung. För vi behöver väl alla nån sorts kung, oavsett om vi bor i ett land med monarki eller republik, eller? Så kom han och frugan genom gången som öppnades genom folkmassan. Overkliga. Som två vandrande klippdockor ur Se&Hör. Ungefär såhär såg han ut:


Rätt svarsalternativ: inget, de kom för att fira födelsedagsbarnet Vasa 400 år.

Kära Idol-sångare som blockerar tv-rutan varje kväll. Ni har alla hamnat i skuggan. I skuggan av en 14-åring i lilla melodifestivalen. Hjälp, vilken röst!

Jag såg något läskigt på gör-det-själv-sidan i en tidning. En gympa/yogamatta virkad i 100 % ull. Tänk dig att ligga på den och vända och vrida dig när du svettas. usch! Till setet hörde även en stickad huvtröja, även den i ull. Tänk dig känslan efter ett långt, svettigt och tungt träningspass när dina träningskläder klibbar på kroppen och håret limmat fast på pannan. Att då dra på dig denna sköna, gosiga ulltröja. Jag vill helst inte tänka på det.

Hösten kom hit till stan igår och det är dags att skaffa nya skor. Vitt känns inte ju speciellt höstigt. Mitt problem är att jag helst av allt skulle jag vilja använda samma skor till så många olika tillfällen som möjligt. Jag vill ha få, men användbara plagg och skor. Ett par vardagsskor och ett par festskor. Jag är inte sådär supersnabb på att haka på trender, utan vill hellre köpa något som går att använda en längre tid. Det är nu vardagsskorna jag letar. Och letar. Och letar. De ska vara bekväma, men snygga. Inte för tråkiga, men heller inte för trendiga. Praktiska, men ändå användbara vid lite finare tillfällen. Ingen klack, tack. Och ingen spetsig tå. För då kan jag inte gå. (haha) Näe, skämt åsido. Läget känns trassligt.

Fake it ´til you make it. Fake it är precis vad jag gjort idag. Jag har varit kunnig och erfaren och uttalat mig om saker jag inte har en blekaste aning om. Jag har ställt ungefär 100 frågor och fått svar som jag sedan glömt lika fort. Och såklart har jag glömt att ställa frågorna och följdfrågorna av vikt. Så blir det när man förväntas kunna saker man inte kan. Förväntas koppla vidare info till saker som inte finns lagrade i hjärnan. Men tydligen funkar det att fejka tills man mejkar. Det känns nästan som en utomkroppslig upplevelse när man inte riktigt kan förankra och stå för allt man säger. Men. Nu har jag sagt sakerna och kanske, kanske har jag skapat en liten förankring i mig själv tills nästa gång jag ska säga det. En förankring till en utomkropplig upplevelse?! Jag vet inte.