Himmel och pannkaka

Ledsen att jag återkommer till samma ämne gång på gång. Snart fyra år i Sverige börjar tydligen ta ut sin rätt i form av ett allt större intresse för hemlandet, dialekten, mänskorna... När jag kom hit var jag mer formbar inför kultur och språk och tog emot det med öppnare armar. Nu är gränsen nådd. Nu har jag har blivit nån sorts patriot som drivs av en vilja att framhäva sitt språk, sitt land och alla egenheter därtill. Men patrioten i mig vaknar oftast bara när jag befinner mig på den svenska sida om Kvarken. När jag står på Vasa-sidan kommer jag på mig själv med att sakna Svealandet med butikernas suveräna öppettider (söndagar 9-21) och delikatesser som kräftstjärtar, räksallad och uppsjön av smaksatt mineralvatten. En fot här och en där. Så är det. En framtid i Sverige känns inte helt overklig...

(Detta patriot-syndrom är inte alls ovanligt för övrigt, utan det verkar drabba många finlandssvenska studerande i Umeå tids nog)

Sanningen är väl den att jag egentligen känner mig ganska tudelad. Det finns många fina fördelar med bägge kulturer. Svenskarna har mycket, mycket att lära om Finland och finlandssvenska. Detsamma gäller finlandssvenskarna och den generella uppfattingen om svenskar och Sverige. Var jag än befinner mig tror jag att jag kommer att tala varmt om den andra sidan.

Men det jag egentligen ville komma fram till idag var att jag googlat lite. Många googlar "sitt namn+är", men jag som nykorad patriot väljer ju såklart "Finlandssvenska är" och klickar enter. Here are the results.


Den finlandssvenska damen är i en klass för sig.
Absolut. Finlandsvenska män också. Men kanske på ett annat sätt... hm. En klasskompis tycker sig se nån sorts skillnad i utseende på svenska och finlandssvenska tjejer. Intressant - och trevligt! Jag tolkar det ju såklart till min och alla andra finlandssvenska flickors fördel.. Yttre skillnad på finnar och finlandssvenskar existerar absolut. Absolut.

Ganska många i Sverige vet vad finlandssvenska är.
Jaa de som vi finlandssvenskar har lärt upp iallafall. Ex. kurs IV på logopedprogrammet i Umeå.

Rosa är en ganska stark färg i den finlandssvenska världsbilden.
Eventuellt.... ja.

Finlandssvenska är som en svensk dialekt.
Jaa... okej då.

Den finlandssvenska världen är mycket främmande för mig.
Googla och lär.

Är finlandssvenska ett eget språk?
Mycket svår fråga. Det är väl en variant på svenska med särskilt uttal och typiska ord och uttryck.


Jajja.. morjens!