Himmel och pannkaka

Jag har nog en liten djävul inneboende i mig trots allt. Idag hörde jag honom. Telefonen ringde på jobbet och jag släpper pappren, pennan, lapparna, röran och sliter bort blicken från datorn för en stund. Det är en kollega.

- Jag känner att jag behöver vara borta ett par dagar till, känner mig så sjuk... samtidigt borde jag nog gå till jobbet, då skulle jag nog må bättre... jonä, jag vet inte.

Ja, för bövelen! Sjukskriv dig! Länge! Släpp ifrån dig din tjänst nångång!! Det finns andra som behöver den bättre! skriker den lille. Svaret kom ut något filtrerat:

- Ja, men stanna du hemma bara, låt det ta den tid det tar... Hoppas du kryar på dig över helgen.

Därför snurrar denna låt ikväll.

Någon berättade om en livsfilosofi på tv4-nyheterna för ett tag sen. Det handlar lite om att släta ut sitt humör. Att inte dränka sig i sina sorger och vänta på världens undergång vid motgångar, utan lyfta sig och tänka på att bättre tider stundar. Att aldrig bli spritt språngande glad och lycklig, utan agera mer sansat. Släta ut topparna och höja dalarna. Kanske man skulle ta o prova det.

Det verkar som om många har lärt sig att man inte ska använda dom i skriftspråk (och inte i tal heller, om man ska va riktigt fin). I de allra flesta fall kan dom ersättas med de. Nu tycker jag mig istället se en överkonsumtion av dem! Rätta mig om jag har fel! Var kommer detta ifrån? Dialekt? Ny och fräsch slang som inte nått mina öron?

Det här läste jag på en blogg: "Så glad att dem har kul." Aj, det skär i mina öron (ögon?)!

Dem ska väl inte användas mer än efter prepositioner, om dem, från dem, till dem, bakom dem osv.? De verkar användas sparsamt i Sverige. Och då man inte får använda dom så används tydligen dem istället.

Bloggvärlden är verkligen het. Och väldigt... konstig. Folk får känslan av att de känner nån utifrån deras blogg. Och som jag skrivit förut, man kan verkligen inte veta nånting om en annan person utifrån deras blogg. Inget! Allt kan vara en enda bluff! Jag tycker också att mänskor passar på och spyr ur sig alla världens tankar och kommentarer som de aldrig skulle ta i sin mun i verkligheten. Negativa (konstruktiva?) kommentarer som man inte ens skulle säga till sina syskon eller nära kompisar i all välmening. Jag tänker då främst på bloggar om mode.

Allt vore väl i sin ordning om det inte vore för att det kryper ner i åldrarna... 12-åriga tjejer klär sig enligt senaste skriket och skriver om vad som är inne och ute. Jag blir nästan skraj... Lättpåverkade, sökande och nyfikna. Läs Min ponny, byt klistermärken och bilda klubbar istället. Ni behöver inga Birkin-väskor eller kashmir-tröjor. De hjälper ingen att utvecklas.

Det är nog ingens fel, ingen man kan skylla på. Världen förändras.

If you want to make the world a better place, take a look at yourself, then make that change.

-------

Vårt hem ser så "manligt" ut! Vad har hänt? Det går i vitt, svart och rött, krom, ljust trä och enstaka möbler i körsbärsfärg, mörkbrunt antikläder, med mycket grönväxter mitt i allt... Jag måste nog inhandla lite mönstrade tyger, blommiga? Eller nåt mjukt snirkligt... Inga kantiga mönster iallafall... och färglatt. Sy lite kuddöverdrag... Hoppas bara att min gamla, nästan antika symaskin kommer tillbaks återställd från reparationen. Jag väntar och väntar...

-------

Den här mössan var ju schnygg. Kanske ett litet höstprojekt.

-------

Jag skriver journal i mitt jobb och har tillgång till hela sjukhusets journalsystem. Mycket praktiskt är det att veta lite mer kring patienterna, eller vad som planeras, som rör mig och mitt jobb och mina instatser till patienten. Så jag läser en del journaler dagligen. Det är väldigt intressant att lära känna olika personers sätt att skriva och hur de formulerar sig. Man stöter på många knasiga och roliga formuleringar... (och skriver säkert en hel del sånt själv också!).

-------

Jag köpte en febertermometer idag. En tuff, genomskinlig turkosfärgad. Av ren noja mätte jag feber direkt jag kom hem för att jämföra med hälsocentralens (vårdcentralens) mätare. Den stämde rätt bra - men - jag är en grad kallare under armen än under tungan! Intressant. (ja, jag torkade av termometern noga innan jag bytte mätställe).

-------

1. Vilken sorts garn tycker du mest om? (Ull, akryl, bomull osv.) Är det något material du absolut inte tycker om?
Ullgarn, eller garn delvis i ull. Lammull, alpacka, merinoull, mohair... Bomull gillas också. Gillar inte akryl - inte sådant som är hårt, gnisslar och bara blir tunnare och tunnare vid användning iallafall. Akrylkombinationer kan vara ok.

2. Vilka är dina favoritfärger?
De flesta... men jag gillar varma färger (rött, grönt, brunt) eller naturfärger. Och så vitt och svart.

3. Är det någon färg du absolut inte tycker om?
Färgkombinationer som sticker i ögonen, t.ex. mossgrön och turkos? Men i rätt kombination funkar nog egentligen de flesta färger...

4. Vilken sorts stickor tycker du bäst om/använder du helst? (Trä, metall, plast? Rundstickor, raka, strumpstickor?)
Alltid metallstickor, oftast strumpstickor (vid behov rundsticka eller strumpsticka, beror på vad jag stickar).

5. Hur länge har du stickat? Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan?
Det började under gymnasietiden, även om jag alltid gillat all sorts handarbete innan dess också! Har alltså stickat "seriöst" i 7-8 år... Jag är nog en mittemellan... Jag är en periodstickare..

6. Dricker du kaffe? Te?
Kaffe med mjölk och en och annan tekopp slinker också ner (för tillfället gillas rött te).

7. Är du allergisk mot något?
Nej...

8. Vilken slags musik tycker du om?
Allt... Jag faller för speciella röster, bra melodier och refränger och dansvänlig rytm!

9. Favoritgodis?
Allätare igen, vad jag väljer beror på suget för tillfället.

10. Håller du på med någon annan "skapande hobby", förutom stickning? (Spinna, scrapbooking, virkning osv.)
Virkar, syr, klipper och klistrar med tyg, papper, hamrar, spikar, målar och ritar... Jag gillar att tillverka med det som finns till hands och är öppen för att prova det mesta!

11. Vad tycker du är roligast att sticka? Mössor? Sjalar? Tröjor? osv...
Jag gör mest mindre projekt som t.ex. sockor, vantar, mössor, bebisprylar. Jag har stickat ett par tröjor, men är tyvärr inte så värst produktiv eller snabb då det gäller större projekt. Jag tycker att det är utmanande att mönstersticka; med hål, pluppar, "norska" mönster osv.

12. Prenumererar du på någon sticktidning?
Nej.

13. Har du något drömprojekt på önskelistan?
En mönsterstickad barntröja är på gång och kommer att bli superfin då (om) den blir färdig... Jag funderar på att sticka en tjock, grovstickad tröja åt mig själv i isländskt ullgarn, med "mönstret virat kring axlarna"... Jag är också sugen på att sticka en uppsättning söta smådjur eller fingerdockor...

14. Använder du pulsvärmare/handledsvärmare? I så fall, vad är ditt handledsmått?
Nej, aldrig provat... ca 16 cm.

15. Tycker du om att sticka pulsvärmare?
Aldrig provat!

16. Stickar du sockor?
Jepp.

17. Vad har du för fotstorlek? (T.ex. längd, omkrets på tjockaste stället.)
39-40. Längd ungefär 25-26 från häl till stortå.

18. När fyller du år?
25.2

19. Stickar du med pärlor?
Nej, har inte prövat, men det låter intressant!

20. Vilken slags böcker (ej stickning) läser du helst? (Deckare? Fakta? Romaner?)
Deckare.

Jag kan nästan känna hur nån mycket väl skulle kunna rappa fram den här annonsen. Man kan ju ana refrängen. Vore kul med ett litet ljudklipp också.

Jag känner mig smått berusad där jag susar fram med min cykel. Asfalten är jämn och det dova, surrande ljudet av däcken mot marken är det enda jag hör. Solen har nyss gått ner och lämnar himlen alldeles ljus och klar. Träden och husen mörknar som en horisont mot himlen. Stan verkar ha somnat, sånär som på några turister och ungdomar som strövar i kvällen. Den värsta turistrushen har blommat ut. Luften är varm, men samtidigt svalkande. Det doftar värme, hav och sol. Jag korsar stan. De pastellfärgade trähusen ligger inrutade likt ett korsord över backarna. Små, gemytliga terrasser och välfyllda, gröna trädgårdar. Jag glider tyst in i en park, där enorma lövträd omsluter mig från alla håll. Då och då möts jag av en intensiv, blommande doft. Jag ser mig om efter källan till doften, men blomman förblir hemlig. Den varma sensommaren fastnar i mitt hår, på min kropp. Jag trampar lätt, lätt. Jag fyller mitt hjärta till bredden av sensommaren. Jag känner mig som en hel, nöjd mänska.

Per Morberg, alias Viggo i redieriet, kockar i tv. Hittillas har hans program visats på tv4+, men nu har tydligen tv4 tagit sitt förnuft till fånga och låter visa honom på ypperlig sändningstid i tv4. Per står hemma i sitt kök omgiven av enorma kastruller, stekpannor och slevar - välutrustad är han minst sagt. Han är våldsam; bultar och bankar och använder hela sin kropp i matlagningen. Svetten droppar från hans panna och det svettiga håret yr. Han skvätter och spiller. Ibland går han ut på gården och knycker nåt gott ur sitt trädgårdsland. Mycket inspirerande.

Det går inte, man får inte kasta mat, man kan inte kasta mat. Vi har inte råd att kasta mat. Det är på nåt sätt slarvigt och oansvarsfullt att kasta mat. Men ändå gör vi det.

En liten skvätt mjölk blir dålig, överblivet ris och pasta, lite yoghurt i bottnen på förpackningen, de sista skinkskivorna, osten, bruna bananer, brödet möglar...

Det känns så fel att kasta bort allt det där. Han jag bor med är av åsikten har-jag-problem-med-det-så-ät-upp-det-då. Jaa, men jag vill ju egentligen inte ha den gamla yoghurten eller torrt och hårt bröd. Det skulle kännas så bra om han åt upp allt som en dammsugare, så skulle jag få känna hur otroligt ansvarsfulla och ekonomiska vi är.

Ja, eller så inte.

Jag har prövat att frysa ner överblivna rester av allehanda slag, men påsarna och lådorna tenderar krypa längst bak i frysen eftersom ingen vill ha det. Den gamla, överblivna maten blir ju inte bättre eller mer attraktiv av att den varit fryst (vad inbillar jag mig egentligen).

Det finns ingen bra lösning på det här.