En bra fredag
Efter många kilometrar på cykelsitsen under arbetsdagen (för ovanlighetens skull) är det äntligen fredag och helg. Väl hemma från jobbet idag fick jag ett glatt besked om att jag får över 1000 euro i skatteåterbäring! Jes! Spritt språngande glad susade jag iväg och handlade mig en ny vardagsrumsmatta. Vem har sagt att man inte blir lycklig av pengar? Därefter följde en snabb visit till svärföräldrar och sen via butiken efter lite fredagsmat. Resten av helgen ska jag njuta av SF (sambofritt)
Jag avslutar med ett citat som yppades under kvällens middag. Det handlar om två av D´s favoriter i livet (nästefter mej):
"Rostbiff är den vite mannens kebab"
Jag avslutar med ett citat som yppades under kvällens middag. Det handlar om två av D´s favoriter i livet (nästefter mej):
"Rostbiff är den vite mannens kebab"
På posten
Jag har perioder av enorm produktion och perioder av total torka och noll inspiration. Inga jämna, raka vägar, utan toppar, dalar och terräng. Nu just ligger mina verk och samlar damm.
Jag var in till posten och skulle lämna tillbaks en postorderretur. Jag tog min nummerlapp och satte mig ner för att vänta på min tur, då jag insåg att jag egentligen inte behövde nån personlig service. Jag gick sålunda och lämnade paketet på disken. På vägen ut kände jag min nummerlapp i fickan. Jag drog fram den, svängde mig om och viftade lite med den till folksamlingen och sa "Här är en nummerlapp om det är nån som har bråttom, nr. 210". Inga reaktioner. Jag lade lappen på nummermaskinen och gick ut. Torra typer, tänkte jag på väg till bilen. Sedan kom jag till sans, vad hade jag egentligen väntat mig för reaktion? Att nån skulle rusa fram, ta lappen och tacka mig på sina knän? Skulle nån ha tagit lappen skulle jag väl ha orsakat orättvisa och framkallat sura miner från alla de som inte fick tag på lappen. Fast vad vet jag, kanske nån vågade sig fram och ryckte till sig lappen efter att jag gick.
Jag var in till posten och skulle lämna tillbaks en postorderretur. Jag tog min nummerlapp och satte mig ner för att vänta på min tur, då jag insåg att jag egentligen inte behövde nån personlig service. Jag gick sålunda och lämnade paketet på disken. På vägen ut kände jag min nummerlapp i fickan. Jag drog fram den, svängde mig om och viftade lite med den till folksamlingen och sa "Här är en nummerlapp om det är nån som har bråttom, nr. 210". Inga reaktioner. Jag lade lappen på nummermaskinen och gick ut. Torra typer, tänkte jag på väg till bilen. Sedan kom jag till sans, vad hade jag egentligen väntat mig för reaktion? Att nån skulle rusa fram, ta lappen och tacka mig på sina knän? Skulle nån ha tagit lappen skulle jag väl ha orsakat orättvisa och framkallat sura miner från alla de som inte fick tag på lappen. Fast vad vet jag, kanske nån vågade sig fram och ryckte till sig lappen efter att jag gick.
