Himmel och pannkaka

Igår var första gången jag besökte biblioteket i Vasa. Nästan lite pinsamt att erkänna, men så är det. Jag visste överhuvutaget inte var biblioteket fanns, så jag var tvungen att ringa en av mina trogna kamrater som inte skrattar åt mina usla kulturerfarenheter. Jag visste faktist inte ens var Hanken fanns när hon skulle förklara.. men nu vet jag både var biblan (eller bibban som man mer finlandssvenskt kan uttrycka det) och Hanken finns i Vasa.

Stelt, strikt med nygammal finsk inredning.. det såg finsk-designat ut i gammal tappning, men ändå ganska fräscht. Inte sådär hemtrevligt som man kan uppleva vissa (svenska) bibliotek. Några stela utskrifter med info om nybörjarkurser i internetanvändning låg på borden. Svarta raka rader, inga kursiviteter eller skojsigheter. Pappershögen matchade resten av huset och smälte in obemärkt som en del av inredningen. Bibliotekarien svarar på haltande svenska. Jag tänkte Ryssland. Grått, rakt och stort. Jag fick iallafall mitt lilla ärende uträttat och sökte mig sedan till Posten. Där i kassan stod raka motsatsen till de halvryska bibliotekarierna. Ung, finlandssvensk, trevlig tjej! Hon såg tydligen att jag kikade på några Mumin-vykort och började genast berätta att man får en cd med nya Muminlåtar när man köper vykortet. Det finns t.o.m. karaokeversioner av Muminlåtarna på cd:n. Det tycker jag är coolt - och antiryskt. Två språk, två kulturer - på två minuter.