Himmel och pannkaka

På litet och trångt utrymme sitter man där mitt i Saluhallen i Vasa. De oskyddade lysrören sprider ett skarpt ljust sken på de vita, kala väggarna (sånär som på en vietnamesisk almancka för år 2005 och ett par grälla tavlor). Plaststolarna väsnas när de dras ut och in från borden och sittdynorna ser lite slarviga ut. Inga hängare för jackor och dylikt, varvid det känns ännu mer trångt. Det ekar rätt bra mot hallens höga tak. I det lilla utrymmet bakom disken står en vietnamesisk dam och pysslar, det puttrar och steker. Vad restaurangen heter kan man inte riktigt utsäga; på servetterna står det, om jag inte minns fel, Saigon City och på skylten ovanför disken Lan´s Kitchen. Jag har bestämt mig för Lan´s Kitchen iallafall. Alternativt "vietnames-restaurangen i Saluhallen". Maten är helt suveränt god. Och billig. Det dyraste du kan välja kostar 6 euro. Vilket är lika mycket som de förmånligaste mainstream-pizzorna. Och vem vill äta en mainstream-pizza när man kan få en total vietanam-upplevelse för både smaklökar och sinne. Vårrullarna smakar nyfriterade och woken är gjord på råvaror, inga frysta Findus-förpackningar här inte. Maten serveras på udda, brun-vit-mönstrade tallrikar. Portionerna är stora, vilket gör att man för 3 euro kan fylla en normalstor mage. Det känns så enkelt, äkta och nära Vietnam, fast jag aldrig ens varit i Vietnam eller vet något om hur det är där. Jag hoppas businessen kan rulla vidare, trots kanske litet kundunderlag och höga hyror i Saluhallen i Vasa. Lan har iallafall fått sig EN trogen kund.

Jaa lååt oss dansa även denna fredagkväll tillsammans med nyhetspresentatörer, barnprogramledare och bortglömda kändisar. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag gillar programmet.. Såg en snutt av första avsnittet och nu ikväll tittar jag med ett halvt öga. Juryn är överdrivet seriösa för dansarnas nivå och programledarna är lite osynkade. Hm. Dessutom verkar dansparen så överväldigande förtjusta i varandra, kan det verkligen ske så många lyckliga sammansmältningar när de inte själva valt sina partners? Sen tycker jag att Arja kunde ha fått en partner mer i hennes ålder, hoppas hon inte får en hjärtattack under programmets gång. Skenet kan ju bedra.

Mitt minne av råddigogga går långt tillbaks. När min bror och jag var små brukade vi slänga ut allt stort och mjukt vi hittade på golvet, dvs. soffkuddar, ryggstöd till soffan, täcken, mjukisdjur... så det bildades en stor, härlig hög. Sen tog vi sats och sprang och hoppade i högen. Då lekte vi råddigogga. Betydelsen av ordet är ungefär en sorts stökig hopblandning av något eller bara stökigt.

Jag besökte www.svt.se/dialekter häromdagen, sidan som hör samman med tv-programmet Svenska Dialektmysterier. Kul att se vilka dialektord folk skickat in! Jag rekommenderar sidan till den som vill ha lite roligt tidsfördriv. Jag hittade bl.a. det genuina landsbygdsordet för gymnastikskor; gummitossor! Det känns väldigt typiskt och används frekvent... jag har inte fnissat åt ordet förut, men nu var tydligen tiden inne för det, och så fick jag lite varma barndomskänslor från skolgympan o så :). Ett annat ord som hör till samma sematiska kategori är t-paita. Det är väl egentligen direkt från finskan, betyder t-skjorta. Annat kul jag hittade var brassa, som betyder leka, skoja osv. och dynvar, alltså örngott. Jag minns när jag som knatte läste Bamse och såg att man kunde vinna Bamse-örngott. Jag hade ingen aning om vad det var.

Det är ju ett faktum att finlandssvenskan kan låta lite föråldrad i somligas öron, och det är den nog också tidvis. Vi använder t.ex. fortfarande ämbar, med betoning på ä och med kort a. Inga hinkar. En annan icke-språklig grej som tydligen också är (var?)  föråldrad i Finland (Österbotten) är religionsundervisningen i lågstadiet (klass 1-6). Medan jag och min klass i början av 1990-talet i Finland satt och lärde oss apostlarna i Bibeln utantill, fick man tydligen i Sverige lära sig att det finns andra religioner. Och så har ämnet nåt annat namn i Sverige också tror jag, för oss var det kort och gott religion. Jag kan ju bara tala för min egen skola, jag vet inte hur undervisningen lades upp i andra skolor, men så fick vi lära oss. Tänk vilken upplevelse när jag började sjuan och fick veta att det finns hinduism, buddhism och allt möjligt annat spännande... snacka om begränsningar. hm.

Annars börjar det ju närma sig fastlagstisdag ("faslastiisda") och alla sötsnåla vänner vet ju att det betyder fastlagsbullar. Mmm! När vi är inne på det söta goda kan jag informera om att kanelbulle heter örfil på finlandssvenska. Varför, o varför??

Liksom så många andra som försöker rymma från samhällsskyldigheterna och vuxenpoängen så trodde jag ju att jag också skulle slippa undan. Eller jag VISSTE att jag skulle slippa undan. Tji fick jag! Han stod som en stor jultomte utan luva utanför dörren idag och fick mig att signera att jag skulle BETALA TV-AVGIFTEN. "Ja jag ser ju att du har en tv-apparat i lägenheten" Klart du gör det när jag står med dörren på vid gavel... jaja... min tid som rymling är således slut, jag är fast i samhällets finka för trogna och laglydiga medborgare...

Jag visste att jag skulle komma att ta upp detta förr eller senare...

Som finlandssvensk i Sverige får man ju lov att adaptera till rätt mycket - om man så önskar förstås. Det räcker inte bara med att lära sig förstå svenskarna själva. Mellanmjölken kan t.ex. upplevas som en främmande kropp i kyldisken och likaså ens egna ord ens egen mun faktist. Iallafall när blickarna och svaren dröjer efter att du yttrat något eller det börjar rycka i någons mungipa när ett litet fniss vill fram. Ett ord som kan framkalla sådant är t.ex. passligt. INGET verkar vara passligt i Sverige. Snarare lagom eller passande. En incident jag var med om som VERKLIGEN framkallade fniss var detta med batteri-värmeelement. I Finland kan man kalla element som sitter på väggar inomhus för batteri. Så när mitt batteri krånglade ringde jag såklart till fastighetsvärden och sa som det var att det porlar i batteriet och att jag ville att nån skulle komma och släppa ut luft ur det. Personen i andra änden förklarade med skratt i tonen att hon förstod vad jag menade och att det skulle åtgärdas. Jag hade själv ganska roligt åt det oxå när jag kom underfund med vad jag egentligen bett fastighetsvärden om...

Ett svenskt ord som jag måste erkänna att jag gillar är detta med att fika. Det existerar inte alls i svenskfinland. Där talar man hellre om kaffepaus, rast/ paus eller ta en kaffe/ gå på kaffe. Fika inkluderar ju så mycket mer än bara kaffe. Du kan t.ex. äta mandarinen/ smörgåsen du har i väskan eller dricka te. Fika kan innebära rasten i skolan eller en träff på stan med en kompis. Visserligen kan du använda något av de finlandssvenska uttrycken, men det måste ju kännas fel att säga att man ska gå på kaffe om man inte ens dricker kaffe. Sedan när du väl är på cafét och ska fika eller gå på kaffe (fast du inte dricker kaffe), beställ då inte en cokis! Jag har inte tagit upp detta finlandssvenska slang-uttryck för coca-cola med någon svensk, så jag vet inte hur det uppfattas. Det säkraste svenska uttrycket du kan använda när du känner för en cokis är ju cola. Säg hellre cola än coca-cola. Lite omvänd situation blir det genast när man som finlandssvensk ska be om en fralla. Då är det vi finlandssvenskar som står och fnissar lite för oss själva och känner hur dåligt ordet passar i våra munnar.

Sedan detta med nog. Säger man "nog kommer jag" i svensk-Finland betyder det att man kommer. Efter vad jag har förstått betyder "nog kommer jag" i Sverige att man är lite osäker och KANSKE kommer. Jag tror inte jag har greppat detta med nog ännu, jag kan återkomma om jag får nån större klarhet i det.

En annan kanske lite uttjatad grej är användandet av villa och sommarstuga. Jag ska ta upp det för säkerhets skull om någon mot förmodan missat det. När vi i svenskfinland far till villan, far vi till vår sommarstuga. När svensken åker till villan, åker han till sin permanenta bostad. Svenskens sommarstuga är finlandssvenskens villa. Notera även att man i Sverige oftast åker, medan man i Finland far. Fast jag tror att man i Norrland far ganska mycket också. Frågar sedan en svensk dig vad klockan är, svara då att den är tjugo i fem och inte tjugo före fem, så löper kanske samtalet lite lättare. Jag måste även passa på att slå slag för finlandssvenska uttryck som roskis, som betyder skräpkorg ("släng rosken i roskisen") och krapula som är lika med bakfylla.

Ett sista råd till alla finlandssvenskar: När någon gjort något knasigt eller betett sig illa; bit dig i tungan innan du hinner utbrista: "Voi, voi" eller "Oj hu hu!". Uttrycken har liksom inte samma betydelse på denna sida om Kvarken, om ens någon betydelse alls.