Himmel och pannkaka

Jag spär inte på alltför generöst om mitt privatliv här i min bloggi. Men här kommer en (stulen) nypa salt iaf.

Tre jobb jag haft i mitt liv:
1. Jumppaledare
2. Simhallsövervakare
3. Bullabagare

Tre platser där jag bott:
1. Skidbackan
2. Lomby
3. Aspen

Tre platser där jag semestrat:
1. Öland
2. Palmer, AK
3. Denver, CO (Har du inte sett CO har du inte sett USA / Oprah Winfrey)

Tre av mina favoriträtter:
1. Lasagne
2. Leversås
3. Grillat

Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu:
1. I solen
2. I sanden
3. I vattnet

Fem finlandssvenska högstadiekillar tar plats i radioetern i Finland just nu, Sturm und drang kallar de sig. Otroligt imponerande musik- och röstmässigt med tanke på deras låga ålder. Lyssna själv. Jag gillar dock låten Forever bättre.

Det är himla intressant att fundera över hur man kan förvränga / försköna bilden av sig själv på nätet eller i en blogg. Bloggvärlden och hela internetvärlden är egentligen en värld för sig, där alla som deltar har speciella karaktärer som består av ord och kanske bilder. Karaktären motsvarar sällan verkligheten. Varje IRL mänska som sitter framför sin skärm tolkar orden på sitt sätt, genom sitt personligt sammansatta filter, och skapar sig en bild av personen som skrivit orden han eller hon läser. IRL består man av så mycket mer än ord och bilder. Varje mänska väljer sina egna ord och skapar sig därmed en karaktär. Givetvis väljer man ju sina ord och sitt sätt att skriva utifrån sin personlighet och sina erfarenheter, men utöver det kan man egentligen skapa sig vilken bild som helst av sig själv i en blogg. Man kan försköna eller förvränga, förbättra, ljuga eller bara verka totalt likgiltig.

Det kan vara ganska svårt ibland att matcha en IRL-person med personens karaktär i en blogg. Ibland får man en aha-upplevelse och kanske ser en ny sida av personen. Eller vad man tror är en ny sida. Hur ser just han ut i en blogg? Aha, så där? Ok! En mänska som IRL är världens bästa och roligaste historieberättare, kan på nätet bara verka omogen och rörig. IRL-personen förvandlas tillsammans punkter, mellanslag och utropstecken.

Troligen den av spökserierna som rullat längst i rutan. Handlingen kretsar kring trebarnsmamman Alison som genom drömmar hjälper till att lösa mord på nån sorts åklagar/polismyndighet. Hennes man är med på ett ynkligt litet hörn och jag tycker lite synd om honom ibland när Alison får så mycket uppmärksamhet och tar så mycket plats i serien. Han tycks aldrig få komma till skott och prata om sina problem.


Denna serie visas för tillfället på tv4 som substitut för Medium. Men den håller inte riktigt samma mått... Serien har kanske det mest klassiska upplägget av dessa tre. Melinda ser spöken dagligen och kan snacka direkt med dem. Hon medlar mellan de döda och deras anhöriga och hjälper de avlidna att finna frid så att de kan gå över till andra sidan. Melinda är perfekt stylad vad gäller smink, hår och kläder redan från att hon stiger upp på morgonen iklädd ett tunt sidennattlinne, går efter posten med prinsessliknande morgonrock tills att hon traskar genom dagen och kvällen med snygga kavajer och klänningar.


Av dessa tre serier tycker jag att denna är den mest välgjorda och genomtänkta. Serien visades för en tid sedan på tv4, dock med sen sändingstid och den fick inte alls gå länge i rutan. Serien handlar om studerande, lite bohemiska Tru som extraknäcker på bårhus. Tru har förmågan att kunna hindra att någon dör; den döda viskar help me till Tru och hon förflyttas raskt bakåt en dag i tiden. Man får då följa Tru när hon "gör om dagen" och räddar personen från att dö. Spännande.

Om jag hade en totalt anonym blogg så skulle jag berätta en rolig historia som jag kom på nu. Men det har jag inte, så jag ska göra nåt annat istället. So long! (jag kanske berättar den en annan gång)

Kanske dags att uppdatera sig lite nu när man snart ska bege sig ut i solen. Jag tycker jag blir duktigare varje år med det här med att sola på ett bra sätt. Jag har börjat inse att jag är en vanlig dödlig som kan drabbas av hemskheter. Och jag vill inte se ut som ett gammalt russin vid 40 år. Så jag tar små steg mot att försöka sola smartare. Värsta boven är ju att man vill sola, man vill vara brun och fräsch på sommaren. Att jag lätt får färg gör ju inte saken bättre. Hursomhelst så försöker jag förlänga solstarten, vara försiktig i början; bara sola korta stunder och alltid smörja in mig. Detta ger faktist en snyggare bränna i slutändan! Men allt efter att säsongen lider blir jag latare och latare, för jag vet att jag inte bränner mig. Men aja baja, det är ju ingen garanti för att undvika cancer och tråkigheter. Smörja, smörja.

Jaa det gick lite si och så för favoriterna. Åtminstone för Finland. Jag trodde definitivt det skulle gå bättre än en 17:e plats. Låten kanske kräver många genomlyssningar för att gå hem hos fler. Men jag tar till Finlands tröst i många sammanhang; vi blev ju iallafall bättre än Sverige (hehe). Jag överraskades inte av Sveriges placering riktigt; låten är tvärtemot Finlands bidrag - blir sämre ju mer man lyssnar och till sist bara enerverande. Hursomhelst är jag jätteglad att Serbien vann. Låten och rösten är toppenbra! Melodifestival behöver tydligen inte vara guldig, knallrosa eller glittrig och låtarna framförda av fotomodeller. Jag tycker inte alls att man ska "lägga ner skiten" som tidningarna i Sverige basunerade ut i söndags bara för att the Ark inte var tillräckligt bra. Skicka dit bättre bidrag istället. Sverige har haft sina vinster, Irland hade sina glansdagar och nu har kanske turen kommit till öst. Grannländer sympatiröstar, javisst, har det inte alltid varit så? Om det inte hade varit fallet hade Sverige halkat ännu längre ner.

Som vanligt är det svårtippat vem som hamnar i topp respektive botten i ESC. Mycket hänger på själva framträdandet på lördag. Dock måste jag säga att jag förra året nästan lyckades pricka ettan i förväg. Årets finska bidrag kan nog inte riktigt jämföras med fjolårets, men jag klämmer ändå i och säger att jag tror att det går väldigt bra för Finland i år också. Annars gillar jag Serbiens bidrag, men jag tvekar att det går hem hos tillräckligt många. Moldavien - Fight / Natalia Barbu och Vitryssland - Work your magic / Koldun är väl också helt ok bidrag.

Följande låtar fastnar även dem av någon anledning; Malta - Vertigo / Olivia Lewis, Estland - Partners in crime / Gerli Padar och Frankrike - L´amour á la francaise / Les fatal picards.

Fin frilla.

Ibland känns världen som ett enda stort blurr. Som en Monet-tavla. Konturerna flyter ihop och ansikten försvinner. Det sker när jag tar av mig mina glasögon.

Jag har funderat på det här med att simma med glasögon. Jag har inte sett så många som gör det, på sin höjd någon äldre herre eller dam som tar ytterst försiktiga simtag. Jag har inte provat det. Det smartaste är ju såklart att trycka in kontaktlinserna när man ska och simma, men så lätt ska det inte vara här i livet. Som jag ser det så kan man förvänta sig följande olika scenarior om man skulle ta sig mod att dyka ner under vattnet med glasögonen på näsan:

1. Glasögonen guppar hit o dit på näsan och man måste hålla fast dem med en hand medan man simmar (vilket kan bli ansträngande i längden).

2. Drömscenariot: Glasögonen sitter på plats. De är ju trots allt tyngre än vatten (?).

3. Mardrömsscenariot: Glasögonen faller av näsan och singlar ner till bottnen. Problem uppstår när jag ska dyka ner och försöka lokalisera dem (när jag inte ser dem).

Jag undrar också lite över hur allt ser ut under vattnet med glasögonen på. Fyller glasen sin funktion även under vatten? Jag har övervägt att tappa upp vatten i handfatet och sticka ner huvudet och titta hur det ser ut.

Efter lite googlande hittade jag lösningen. Det finns tydligen simglasögon med styrka, nice!

Viktiga samtal och förhandlingar. Kom i håg-listan:

- stöpsla i hjärnan
- koppla på det orala anti-spam filtret