Idyll
Jag känner mig smått berusad där jag susar fram med min cykel. Asfalten är jämn och det dova, surrande ljudet av däcken mot marken är det enda jag hör. Solen har nyss gått ner och lämnar himlen alldeles ljus och klar. Träden och husen mörknar som en horisont mot himlen. Stan verkar ha somnat, sånär som på några turister och ungdomar som strövar i kvällen. Den värsta turistrushen har blommat ut. Luften är varm, men samtidigt svalkande. Det doftar värme, hav och sol. Jag korsar stan. De pastellfärgade trähusen ligger inrutade likt ett korsord över backarna. Små, gemytliga terrasser och välfyllda, gröna trädgårdar. Jag glider tyst in i en park, där enorma lövträd omsluter mig från alla håll. Då och då möts jag av en intensiv, blommande doft. Jag ser mig om efter källan till doften, men blomman förblir hemlig. Den varma sensommaren fastnar i mitt hår, på min kropp. Jag trampar lätt, lätt. Jag fyller mitt hjärta till bredden av sensommaren. Jag känner mig som en hel, nöjd mänska.
Kommentarer
Trackback
