Himmel och pannkaka

Jag har perioder av enorm produktion och perioder av total torka och noll inspiration. Inga jämna, raka vägar, utan toppar, dalar och terräng. Nu just ligger mina verk och samlar damm.

Jag var in till posten och skulle lämna tillbaks en postorderretur. Jag tog min nummerlapp och satte mig ner för att vänta på min tur, då jag insåg att jag egentligen inte behövde nån personlig service. Jag gick sålunda och lämnade paketet på disken. På vägen ut kände jag min nummerlapp i fickan. Jag drog fram den, svängde mig om och viftade lite med den till folksamlingen och sa "Här är en nummerlapp om det är nån som har bråttom, nr. 210". Inga reaktioner. Jag lade lappen på nummermaskinen och gick ut. Torra typer, tänkte jag på väg till bilen. Sedan kom jag till sans, vad hade jag egentligen väntat mig för reaktion? Att nån skulle rusa fram, ta lappen och tacka mig på sina knän? Skulle nån ha tagit lappen skulle jag väl ha orsakat orättvisa och framkallat sura miner från alla de som inte fick tag på lappen. Fast vad vet jag, kanske nån vågade sig fram och ryckte till sig lappen efter att jag gick.