Himmel och pannkaka

För några dagar sen, eller kanske ett par veckor sen, så knackade det på vår dörr. Det var nån som ville in. Jag såg inte mer än öronen genom titthålet i dörren. De stod på ända och var lite veckade, böjde sig liksom lite neråt. Jag försökte kika för att få en bättre bild av var det var som ville komma in till oss, men det gick inte. Varelsen var så liten. Jag lät bli att öppna dörren den gången. Men så imorse knackade det igen. Jag öppnade dörren och in spatserade en varelse. Det var samma varelse som knackat på dörren tidigare. Öronen som stod på ända.


Den ställde sig framför mig, tittade på mig och frågade om den fick flytta in till oss. Öhhm, sa jag, ordentligt konfunderad. Joo, visst. Vad skulle jag svara?! Varelsen gick vidare in till köket och satte sig på en av köksstolarna. Dinglade med benen. Jag betraktade honom i dörröppningen. Det ena benet och den ena foten var liksom tjockare än det andra, men varelsen verkade inte medveten om det. Magen putade ut lite suspekt här och där. En ordentlig krockkudde längst fram. Den verkade ha varit med om en hel del i sitt liv. Varelsen drog en liten nöjd suck och svängde sig om och tittade på mig. Jag nickade åt honom, svängde mig om och gick tillbaks till datorn. Lördagen fortsatte som om inget hade hänt. Inte förrän flera timmar efteråt förstod jag att det var en liten gris som hade kommit för att bo hos oss. Trynet avslöjade den lilla varelsen och de små svarta pepparkornen till ögon.