Att överkomma sina rädslor (med barbariska drag)
Men inte längre. Rädslan har nu ersatts av nån sorts aggressiv experimentlusta. Det är med en hisnande och skräckblandad spänning jag numera drar fram med motorn över stock och sten. Jag klipper allt i min väg. Jag forcerar olika hinder för att se vad som händer. Mitt senaste kap var en gammal, torr hartass som låg på sommarstugegräsmattan. En jakttrofé lämnad åt sitt öde. Det smattrade och flög benbitar och päls när jag forcerade hartassen. Oh... jag kände mig stark, mäktig och njöt lite barbariskt.
Ja va ocksá rãdd fõr grãsklippare fõrr!! Speciellt hemskt var det nãr man var tvungen att peta bort grãs som hade fastnat under grãsklipparen..fõr dá var man tvungen att vãnda pá grãsklipparen o tãnk om bladen bõrjade snurra just dá man satte dit handen!!! Sedan nãr jag hade vãnt tillbaka grãsklipparen sá va ja sãker pá att den skulle explodera nãr jag startade den, fõr dá hade ja ju varit och skakat om bensinen..vilket sãkert kunde vara jãttefarlit!! Och om maskinen fick konstiga ljud fõr sig, sá stãngde jag av den o sprang nágra tiotals meter bort, sá att den iallafall inte skulle explodera pá mig! En riktigt hemsk gáng minns ja att ja bad en bõn om o om igen medan ja klippte grãsmattan..
TUUR att ja int har nán grãsmatta att klippa mera!! :)
