Himmel och pannkaka

Det funkar väldigt bra att drömma om sommar och sol en dag som denna när det är -10 grader kallt och snön vräker ner. Rotade bland sommarbilder och hittade denna. Man kan nästan känna hur varmt och skönt solen värmde på Alaska-glaciären.. Får se om jag alls hinner njuta av nån sommar och sol kommade sommar. Jag har nämligen lovat jobba hela sommaren utom två veckor. Jag tror inte att jag någonsin har jobbat så mycket nån sommar.. En termin efter sommaren är det sedan dags att börja gå till ett "riktigt" jobb - utan jullov, utan sommarlov, utan lediga dagar. Hur ska det gå. Det blir en nygammal start - utan fikarum, utan klasskompisar, utan överhuvuden. Hur ska det gå. Livet efter studietiden (usch! man låter 40+ när man kan säga så!!) ligger farligt nära inpå. Och ändå är det ju något man hela tiden gått och planerat inför och väntat på. Men innan förlösningen och livets början har klassen en lång pärs framför sig. Efter väntan och fasa är nu hela klassen igångsatt. Vi vet vad som kommer att hända, men oron är ändå stor eftersom det är första gången. Många träffar för hjälp, råd och stöd. Snart kommer värkarna. I december sker de sista krampaktiga krystningarna. I januari får vi veta vad det blev. Examensarbetet.

Nej, det känns nog allra tryggast att sitta och fantisera om sommar och sol en dag som denna.