Himmel och pannkaka

Att en liten kvinna kan driva folk till detta! Tänk er ca 150 pers som springer och dunsar runt runt i en gymnastiksal som en flock djur. Tänk er en härlig blandning diverse dofter från dessa mänskor. Jag var tvungen att pröva och se vad som egentligen är tjusningen som lockar alla.

Alla åldrar och motionsklasser tycktes vara representerade. Ingen hade kommit dit för att va snygg (eller jo, några kanske, men det sminket var snabbt utsmetat av svettdroppar). Alla sparkar och sprätter med ben och armar. Rörelserna är inte komplicerade, det är ren och skär gymnastik och koordinationsförmåga som gäller. Hela allt får mig osökt att tänka på orienterarna som gick i min gymnasieskola på idrottslinjen. Små, sega mänskor som tycktes orka hur mycket som helst. Gamla träbänkar och diverse styrkeverktyg drogs fram, det var tydligen dags för hinderbana. Som tur visste jag inte hur många varv vi skulle köra eller vad som egentligen väntade nästa varv. Hade jag vetat skulle jag nog tagit dörren ut. Om man vill kan man helt säkert ta ihjäl sig av ansträngning där inne. Fast som tur kan man slappa till där i flocken också och vila sig lite emellanåt. Softa lite och inte sprätta lite högt med benen. Skolgymnastik flashback med hinderbana. Det var bara repen att hänga och leka i som saknades.

Att urgamla rörelser kan ge nya intryck hade jag inte trott. Man blir så lätt fast i de flashiga passen. Jag tror faktist att jag kommer att gå på fysträning igen. Men nu MÅSTE jag verkligen duscha.