Tough stuff
Stora svårigheter och stora frågor!
Man kan kalla mitt jobb klient-terapeut-centrerat. Hur engagerad får man va i sitt jobb och sina klienter? Hur stor procent av sin själ får/ ska man sätta på sina klienter? Jag känner lite panik över att jag inte kommer att kunna fokusera 100% på varje klient och gör det allra bästa möjliga för varje klient när arbetslivet snart tar över - p.g.a att patientantalet kommer att vara ungefär upp till 20 per vecka. Jag vill läsa in mig på diagnoser, forska på nätet, lusläsa journaler och tidningar för att lära och kunna plocka fram det allra finaste och mest passande till varje mänska som behöver min hjälp. Jag vill prestera så mycket och göra alla nöjda... men jag vet inte om min själ rymmer så mycket. Försöker man för mycket kanske allt fallerar och ingen blir nöjd...
Lite blogg-svårigheter också - i en anonym blogg totalt uppsprättad i sömmarna, kanske enbart på gott... Här, på min nuvarande halvanonyma blogg håller jag ändå tillbaks och försöker att inte fläka ut namn, min arbetsplats, var jag bor och annat sånt som gör att skurkar kan spåra mig och ställa mig till svars för att jag t.ex. har smutsiga fötter ibland. Samtidigt vill jag stå för det jag skriver, vara totalt ärlig och inte vara anonym. Det ett evigt dilemma så fort jag får en ämnesidé vad jag egentligen kan plita ut här och vad jag hellre borde behålla för mig själv och mina nära IRL. Vad jag borde bespara mina (potentiella) arbetsgivare och mina (potentiella) klienter. Jag är ju bara mänska, men vad händer med terapeut-klientrelationen om klienterna vet att jag bara är mänska? Jag själv vill upprätthålla en roll i mitt yrke som ungefärligen är 90% mig själv och 10% terapeut/ pondus/ förtroende.
Anonym och utfläkt eller öppen, men strikt.
Man kan kalla mitt jobb klient-terapeut-centrerat. Hur engagerad får man va i sitt jobb och sina klienter? Hur stor procent av sin själ får/ ska man sätta på sina klienter? Jag känner lite panik över att jag inte kommer att kunna fokusera 100% på varje klient och gör det allra bästa möjliga för varje klient när arbetslivet snart tar över - p.g.a att patientantalet kommer att vara ungefär upp till 20 per vecka. Jag vill läsa in mig på diagnoser, forska på nätet, lusläsa journaler och tidningar för att lära och kunna plocka fram det allra finaste och mest passande till varje mänska som behöver min hjälp. Jag vill prestera så mycket och göra alla nöjda... men jag vet inte om min själ rymmer så mycket. Försöker man för mycket kanske allt fallerar och ingen blir nöjd...
Lite blogg-svårigheter också - i en anonym blogg totalt uppsprättad i sömmarna, kanske enbart på gott... Här, på min nuvarande halvanonyma blogg håller jag ändå tillbaks och försöker att inte fläka ut namn, min arbetsplats, var jag bor och annat sånt som gör att skurkar kan spåra mig och ställa mig till svars för att jag t.ex. har smutsiga fötter ibland. Samtidigt vill jag stå för det jag skriver, vara totalt ärlig och inte vara anonym. Det ett evigt dilemma så fort jag får en ämnesidé vad jag egentligen kan plita ut här och vad jag hellre borde behålla för mig själv och mina nära IRL. Vad jag borde bespara mina (potentiella) arbetsgivare och mina (potentiella) klienter. Jag är ju bara mänska, men vad händer med terapeut-klientrelationen om klienterna vet att jag bara är mänska? Jag själv vill upprätthålla en roll i mitt yrke som ungefärligen är 90% mig själv och 10% terapeut/ pondus/ förtroende.
Anonym och utfläkt eller öppen, men strikt.
Kommentarer
Trackback
